ALLMÄNT OM LIVSLAGAR

KUNSKAP OM LAGEN

Inledning

”Det finns lagar i allt och allting är uttryck för lag.”

Lagen är sammanfattningen av alla natur- och livslagar: materiens, rörelsens och medvetenhetens konstantrelationer − uttryck för urmateriens väsen och allsmäktiga, outtömliga, evigt dynamiska urkraftens blinda sätt att verka i naturens och livets orubbliga och oundvikliga konstantrelationer.

Av denna Lag har vetenskapen ännu inte utforskat mer än en försvinnande bråkdel.

Det finns lagar i allt och allting är uttryck för lag. Gudarna själva är underkastade Lagen. Allmakt är möjlig endast genom absolut felfri tillämpning av samtliga lagar.

I urmaterien, de gamles kaos, kommer inga lagar till synes. De visar sig endast i samband med atomernas sammansättningar i kosmos.

Ju mera subjektiva och objektiva medvetenhetens gränser vidgas, desto fler lagar upptäcks. Endast monaderna i högsta gudomsriket har kunskap om och kan med osviklig precision rätt tillämpa samtliga universums lagar.

Naturlagar avser materien och rörelsen, livslagar medvetenhetsaspekten.

Naturforskningens framsteg kännetecknas av fortsatta upptäckter av naturlagar. Den oändligt försummade livsforskningens framsteg kännetecknas av upptäckten av livslagar. Även beträffande vetenskapens uppfattning av naturlagar återstår mycket att revidera.

Vad som utmärker esoterisk livsåskådning framför övriga slags livsåskådningar är kunskapen om livslagarna och insikt i att Lagen utgör den enda verkliga grunden för livsåskådningen. Endast Lagen är absoluta garantin mot godtycke, det må vara mänskligt eller ”gudomligt”.

Livslagarna klargör för oss vår mer eller mindre förfelade inställning till livet och livsföreteelserna. De utgör grunden för vår livsåskådning. De hjälper oss att leva genom att förklara mycket som möter oss, som vi annars finner obegripligt, kärlekslöst, orättvist, som kommer de livsokunniga att anklaga livet för tillståndet i världen.

Människans känsla av hjälplöshet vid insikten om oförmågan att rätt tillämpa Lagen är ofrånkomlig, men den försvinner, när vi får vetskapen om att vi genom inkarnationerna blir alltmer i stånd att tillämpa lagen, ifall vi förblir förverkligare.

Kunskapen om livslagarna ger oss den livstillit som är nödvändig. Den är ingen blind tro, som alltid riskerar att utsättas för tvivel, ovisshet, fruktan, alltid är rädd för okunnighetens kritik eller omdömeslös propaganda.

Det är nödvändigt att få kunskap om Lagen. Men därmed följer inte förmågan att rätt tillämpa den. Det är en sak som tillhör nivån och förvärvad livserfarenhet. I alla livssammanhang gäller, att envar har rätt att och bör följa sin egen övertygelse, ”samvetet”.

Lagen för återfödelse, lagen för förnyade bättre tillfällen, är i många avseenden, när dess giltighet klart insetts, en förlösande faktor. Den klargör även ansvarets oundviklighet. Den medför även förståelse för det förflutna, det närvarandes mening och framtidens oändliga möjligheter.

Henry T. Laurency:

– Kunskapen om verkligheten, Verklighetsproblemen del ett, Lagen
– Livskunskap Ett, Livslagar www.laurency.com

LIVSLAGAR

”Lagenligheten är den klippa på vilken vi kan bygga vår tillit till och vår förtröstan på livet.”

Lag är frihetens förutsättning. Lag är enhetens förutsättning. Lag är den enhet människan alltid sökt.

Inget universum byggs utan lag. Lagenlighet utmärker såväl materiens som medvetenhetens värld. Lagenlighet är förutsättning för livets möjlighet, tillblivelse, utveckling och fortbestånd.

I begreppet lag ingår oföränderlighet och opersonlighet såsom de två värdefullaste bestämningarna.

Lagenligheten är den klippa på vilken vi kan bygga vår tillit till och vår förtröstan på livet. Den möjliggör förnuftig uppfattning av verkligheten. Den möjliggör förnuftigt förverkligande av livets mening. Må vara att naturen framstår såsom kall och hård. Den är dock sann, rättvis och omutlig. Den ger oss därmed förutsättning för kunskap, frihet och makt. Den skänker mänskliga förnuftet den ställning som tillkommer detsamma. Idel ovärderliga verkligheter, möjligheter och rättigheter.

Antalet lagar förefaller obegränsat. Ju mer medvetenhetens gränser vidgas, ju större vår kunskap om verkligheten blir, desto fler lagar upptäcker vi. Och detta ger oss allt större tillförsikt till livets förnuftighet. Saknades lagar, vore vi offer för godtycke. Saknas kunskap om lagar, blir vi offer för fiktioner och vidskepligheter. Liksom kunskapen om naturlagarna ger oss makt över naturen, visar oss kunskapen om livslagarna, hur vi ska kunna gestalta livet.

De följande sju livslagarna är de för människan viktigaste:

Frihetslagen säger att varje väsen är sin egen frihet och sin egen lag och att frihet vinnes genom lag. Frihet är rätt till egenart och aktivitet inom gränserna för allas lika rätt.

Enhetslagen säger att alla väsen utgör en enhet och att varje väsen måste förverkliga sin enhet med allt liv för att kunna expandera sin medvetenhet utöver det egna jaget.

Utvecklingslagen säger att allt liv – från det lägsta till det högsta – utvecklas, att krafter verkar på vissa sätt mot vissa mål, som i sista hand leder fram till kosmos’ slutmål.

Självlagen eller lagen för självförverkligande säger, att varje väsen självt – genom egen insikt och eget arbete – måste förvärva alla de egenskaper och förmågor som till sist skall leda fram till kosmisk allvetenhet och allmakt.

Ödeslagen säger att jaget i varje ny livsform påverkas av krafter och försätts i situationer, som ger jaget de nödvändiga erfarenheterna på just den nivån i evolutionen.

Skördelagen säger att allt vi har sått skall vi en gång skörda. Allt vi gjort i handling, ord, känsla och tanke – eller underlåtit att göra – återverkar på oss med samma effekt.

Aktiveringslagen säger att individens medvetenhet utvecklas genom aktivitet och endast genom hans egen aktivitet. Allt måste vara egen erfarenhet och egen bearbetning av denna erfarenhet för att bli till insikt och förmåga.

Henry T. Laurency, De vises sten, Livslagar, www.laurency.com
Lars Adelskogh, Förklaringen, Avdelning Sju, www.hylozoik.se